27/4
Idag ska jag praktikanta för andra gånger på det nya jobbet. Fast jag har gjort det här en miljard gånger så tvivlar jag som vanligt på mig själv och onödignojan springer i benen.
22/4
Eftersom att jag spontant blev ledig från jobbet i fredags kväll tog jag pendeln till Norrköping för att dejta mamma. Själv kom hon ner med tåget hemifrån Stockholm, finklädd i andrahandshatt och med "Dole & Grabbarna" bakom öronen. Det hör inte till vanligheten att vi skämmer bort oss själva med att äta ute men just i fredags kände vi båda för en invärtes helkroppsmassage på stans bästa restaurang. Och så fick jag chans till ett par hallåande på (gamla arbets)vänner.
Vi kände oss som kungar och (jag) spydde galla över myndigheter och tonårsstinna vuxna. Vi bubblade. Drack dom. Mamma fick lust att gifta bort mig både två och tre gånger. Tre och en halv timme senare, efter en flaska vin och världens mest självklara val av sjurätters dödförklarade vi byxlåsen och lovade varandra att det här måste göras om snart igen. Och låt det inte gå många veckor mellan gångerna.
Igår kände vi oss allmänt bakfulla. Idag har jag bara löst korsord och spelat Emeli Sandé.
20/4
18/4
Stockholm välkomnade oss med ett äckligt snökaos i lördags. Jag gick med blåa läppar och kände mig allmänt nerkissad och aggig resten av den dagen.
Annars har det varit ett jippo av äppel, päpplande mellan tänkbara utbildningar till hösten. Ibland vet jag precis vad jag vill. Oftast inte alls. Resultatet har blivit ett val av en fjorton olika program belagda på sju olika studieorter.
Det var nog det hela. Det var det hela.
13/4
Det är först nu jag inser att fredagen den 13:e just har passerat mig utan beröring (bortser uppkomsten av värsta sortens lårkaka tack vare en mindre insident involverande 20liter fryst kolarippel på jobbet). Ingen överdriven vidskeplighet. Ingen otur. Peppar, peppar.
Och här nedan har vi en bild på Yum-Yum och Malte. Nyinflyttade hemma hos mamma och Daniel och bästisar redan efter två dygn. Jag har alltid betraktat mig själv så långt ifrån en hundmänniska som det går att bli men nu dör jag. JAG. DÖR. Pratar löjligt och gör ifrån mig små gnyn så fort mor mms:ar nya bilder på valpisarna.
I morgon åker farfar, farbröder, far, respektive, Frida och jag till Stockholm på en miniweekend.
