Stockholm tar hand om mig så himla bra. Igår kunde jag ha stanna hemma framför Körslaget eller sett på eldshow och Jay Smith i Hågelbyparken tillsammans med våra hamburgegäster och familjen. Det var de alternativen som till en början fanns. Inget blev av. Istället hamnade jag i en studentlägenhet mitt under Earth Hour. Det blev en del vin och en del klubbdans. Tackade för mig och hamnade, efter ett evigt flängande mellan T-banestationer och busshållplatser, innanför ytterdörren strax före 07:00.

Idag har det inte gjorts många knop här i Glömsta. Dödade snabbt en förmiddagstimme genom att somna på kökssoffan någon gång mellan dagens första kopp kaffe och lunch. Efter det har jag haft studera.nu-ångest, suttit på altanen med näsan i solen (hej vårfräknar) och bakat bröd till årets första hamburgegrillning. Om det är något som är svårslaget så är det just hemmagrillade hamburgare. Bättre än alla Mc och Tasty i världen.

Känner mig alltid så rik när jag hittar småmynt i fickorna på nytvättad byxor.

Schemafri och oplanerad måndag:

Jag hade verkligen sett fram emot att få stå dimmig och dan inne på Nationernas Hus i kväll. Att för en gångs skulle hinna med en dusch efter jobbet innan stundande utgång. Jag hade till och med, med omsorg, valt en sydafrikansk flaska rödvin ur sortiment på Systembolaget och råga på allt brutit alla mina påhittade shoppingcelibat, köpt både ny topp, klänning och skinnväska, för att inte behöva våndas och slåss med en tom garderob och "jag har för fan inga kläder att ta på mig".

Igår var det White Guide-gala på Grand Hôtel och idag den första morgonen på väldigt länge som jag kunde cykla till jobbet med fuktigt hår utan att ens behöva slås av tanken om iskristaller bildandes i mina slita längder. Har ni föresten lagt märke till att gatorna är sopade? Det har jag och det bubblar i kroppen. Och nej, det är inte från rester av gårdagens ranson champagne. Det är vårkänslor.