Från det vänstra hörnet till nästa sidas dubbla horunge. Livlösa meningar blir till stycken. Formar kapitel. 

Ögonen sveper över underrubriker, och jag vet att jag läser, men kan för stunden alls inte fång förståelse eller sammanhang i kursiverade stavelser. Boken sluka mig när jag motvilligt men bestämt viker ett hundöra över halva uppslaget, med en sista kraftansträngning gräver den så djupt ner i min överpackade sponsorväska, blundar och ber om att aldrig någonsin i hela vida universum behöva brottas med den igen. 

 

Jag tror inte att jag har sett solsken på snart fyra dygn.