22/3
Idag tyckte jag tydligen att det var lägligt att vakna när klockan visade 05:38. Upp och skin! Drog mig förvisso kvar mellan lakanen fyrtiofyra minuter. Vet att folk i allmänhet brukar kalla det att snooza, det är bara jag som aldrig fattat galoppen med att lyckas somna om.
Så. Nu har jag varit produktiv hela morgonen. De ynka 20% tillhörigheter som jag igår lyckades kånka med från Göteborg och planka med på Östgötatrafikens 1:a mot Skäggetorp är upppackade. Vinterpaltorna hänger i källaren. Köksskåpet är inte längre i kaos.
Dags att spring till första dagen på jobbet(!).
21/3
20/3
Jag har precis vikt ihop de vita budgetgardinerna. Peter Lemarc studsar mellan kala allrumsväggar och jag är förberedd inför en sista natt mellan dessa. Jag har kramat en sista vända på de som jag velat krama en sista vända på, tagit slut på den sista revan skithuspapper och har slutligen bara ett sista trasvarv i kylskåpet kvar.
Peter Lemarc – Det som håller oss vid liv + Peter Lemarc – Sång för april
Mot Sherwoodskogen! Hasta la vista Götelaborg!
Peter Lemarc – Det som håller oss vid liv + Peter Lemarc – Sång för april
14/3
Måndagsbarn. Jag fyllde 22 i förrgår (grattis till mig), läste fiskarnas senaste horoskop i Veckorevyn. Det stod att allt ska vända.
Allt vänder.
Rom byggdes kanske inte över en skiten tisdag, men ett par röda dagar på hemort kan bevisligen bjuda på överraskningar. Vilken dag som helst kan jag räkna mina sista dygn här i Göteborg på händernas fingrar. Linköping är ett telefonsamtal bort och kroppen bubblar av pirr.
Hej syster. Hej flickrum. Hej glassbar. Hej gatstenstorg.
Allt vänder.
Rom byggdes kanske inte över en skiten tisdag, men ett par röda dagar på hemort kan bevisligen bjuda på överraskningar. Vilken dag som helst kan jag räkna mina sista dygn här i Göteborg på händernas fingrar. Linköping är ett telefonsamtal bort och kroppen bubblar av pirr.
Hej syster. Hej flickrum. Hej glassbar. Hej gatstenstorg.
9/3
8/3
7/3
Först och främst. Klicka hem ett Kony-armband härifrån. Mitt ligger snart i postfacket.
För att ladda upp batterierna i dessa ofrivilliga semestertider tar jag i morgon bussen hem till Linköping. Det finns ingen energi kvar till jobbsökande utan resultat, odisciplinerade timmar med att fiska efter tänkbara program till hösten och allt det där andra. Jag behöver vettigt tidsfördriv med likvärdigt sällskap. Så pass svängigt är det inte att leka med sig själv. Förstås (hallå?) så blir det Mellokalas med tillhörande grillpremiär under helgen. Det ska springas på arbetsintervjuer. Kramas på farbröder och mormödrar.
Smell you later!
4/3
Igår dansade jag utan hämningar för första gången sen Frida sa att hon tycker att jag rör mig som Ellen DeGeneres.
Jag älskar dig också.
1/3
I förmiddags vinkade jag mor "på återseende" efter att ha haft henne på besök sen sen söndag. Jag saknar henne redan. Hela tiden. I hela kroppen.
Vi har fyllt våra blanddagar i vårsol mellan Göteborgs finaste stadsdelar, bland fula skärgårdsfiskar och exalterade tredjeklassare på Universeum, med finvin hemma i Klippan, mätta av lunchströmming och mos från Luckan.
Jag tänkte hålla lågan uppe. Fortsätta fylla vartenda eventuella tomrum som går att fylla resten av veckan. Som att ta med mig själv ut och dansa och gå på konsert till exempel. Tomas Andersson Wij om en timme.
