För att skryta. Det borde bli allmänt känt att jag gör världens bästa (med betoning på både världens och bästa) köttfärssås och trivs på västkusten.

Idag kom jag hem till mina 36 kvadratmeter och det stank fotsula i hela köket. Noterar: Ställ aldrig en surdegsstart på ett varmt element. ALDRIG. Det största bekymret just nu är inte huruvida jag luktar surt eller ej, och inte heller mitt bristande tålamod som arbetslös utan snarare den begränsade möjligheten till att sova naken. För det första så skulle min klena, vinterbleka kropp kast solkatter vidare in i grannarnas vardagsrums på andra sidan gatan under de senare morgontimmarna. Godmorgon, ett bländande uppvaknande bland bröst och bakdelar! För det andra så delar jag holk och toalettpapper med min granne. I trapphuset. Kan mellan dagarna vakna akut kissnödig. Givetvis så finns det varken tid eller förstånd att i ett sådant krisläge ens komma på tanken att slänga något anständigt över huvudet.

Och så gick det precis upp för mig att jag har ansökt om ett jobb i Stockholm. Frågar mig själv: Varför?

Fortfarande ingen tandkräm. Heller ingen tvål. Nöden lyder ingen lag. Vaskar av armhålorna med ett par droppar Grumme diskmedel. Ahhh. Doft av havsbris! Har aldrig någonsin i hela livet känt mig så clean som idag. Nu ska jag ta spårvagnen till Maxi för att vansinneshandla. Betar av stadsutbudet av second hand senare.

Hej!

Gott om oordning i hela den här flyttasprocessen. En plastkasse med bomullstrosor i ena hörnet av lägenheten. En annan fylld med dinkelpasta och vodka. Far följer med mig hela vägen hem i morgon. Vilken hjälte till pappa. Jag tror att han är minst lika entusiastisk över flytten som jag varit de senaste veckorna. Med ett öppna sinnen, odörer och blandade småsteg ska jag dansa en hel vår över gatorna i Göteborg. Hur bra är inte det?

Alla tänkbara tips om jobb, överlevnadsstrategier och måsten gällande västkusten välkomnas med öppnaste östgötafamn!

Istället så touchar jag mig igenom Norstedts svenska- och historiequiz. Känns både givande och kul. På tal om något annat som också är kul. Feist till Way Out West. Tack. Nu behöver jag inte jämra mig över den uteblivna Cirkusbiljetten.

Ehm.

Ja.

Tjejlyssnar på musik hela vägen in till stan. Tjejlyssna är det samma som att sätt en låt på repeat bara för att du tycker att den är asbra. Jag lämnade cykeln kvar på stan igår. Igen. Tacka vet jag det dåliga inflytandet jag har på mig själv med högre promillehalt än vänligt i kroppen, de överprisade taxibolagen och deras stjärtvarma skinnsäten en lördagsnatt strax efter klockan halv tre när dina läppar är blå och du är övertygad om att minusgraderna kommer att döda dig vid nästa inandning. Tack så satans mycket.

Cykel står kvar där jag lämnade den för femton timmar sedan och liket från en röd sydafrikan gör sig påmind i busken intill. Minns det som ett gott vin och en bästa kväll. Tar vägen in på Hemköp helt utan anledning, om inte annat än för att fördriva tid. Går därifrån med ett paket bacon och Eldorados egna konservburk med kikärtor. Vilket jävla skrovmål.