22:30




Ack du traumatiska familjerelation.




DEN SISTA SEPTEMBER

Kan hända att det här är den näst, näst sista dagen på jobbet. Jag blir vemodig över de uteblivna valkarna i höger näve, den kommande avsaknaden av femtioelva blåmärken jämt spridda mellan ljumske och häl och den präglande doften utav glassmix som sätter sig som tuggummi i håret.


TIDEN GÅR SÅ LÅNGSAMT

Snablar och grobianer vad rastlös jag blir när jag inte jobbar. Likt väl tar det emot förbaskat att betala restskatt (bättre sent än inte alls) och hämta ut recept för den gemensamma summan av tvåtusen kronor. Eller att handla aloe vera- och yoghurtschampo och bunkra torkade bönor in i fördärvet.

Men det kommer gott ur allt. Eller väldigt mycket. En gnutta ting åtminstone. Bjuder dig här på min, för stunden, topp-4 lista över ljuva saker som lugnar mitt sinne:
1) Arbetsintervjuer
2) En bra bok
3) Kliniskt rena köksytor
4) Förbannat bra spellistor (A/W 10).

NU RÄKNAR VI DAGARNA

Tack, men nej tack. Nu får det vara slut på storstadsfasoner på ett par veckor (räknar dagarna till Oslo). Inga mer febrila misslyckanden efter att hitta den perfekta hösten-övergår-till-vinter-kappan, inga mer nerkissade pendeltåg och ingen mer löneträngsel, vässade armbågar och störst går först.

Nej. Lite mer resfeber och fjärilar i magen. Och Idol-kvällar. Och pussar och kramar och "på återseende".

HÄRLIGT HÄRLIGT

Hela världen borde få veta hur ärtig jag känner mig så här under förmiddagen, när jag studsar och hoppar häck över vardagsrumsmöblerna. "Hela havet stormar", upp på väggarna, från den ena köksmattan till den andra. Annars så har jag (rätt så) tråkigt. Skulle gärna spela en omgång Risk, men jag har varken trupper eller motspelare. Det får bli en annan gång.
Sen finns det heller ingen anledning till att inte låta hela världen veta vilken fantastisk (misslyckas aldrig!. Klapp. Klapp) kyckling i lergryta jag har gjort idag. Igen. Låt inte avsmaken ta vid. Bilder att bedöma har aldrig gjort någon, eller något, rättvisa. Den är gyllene och doftar makalöst. Rena rama Mobergstuket.

KEEP ON WALKING

Tänka sig, vilken härlig dag det har varit. Röda Faran och jag cyklade och veckohandlade, fyllde farmors tygkassar med ekologiskt och närodlat grönt. Sen så tog jag en promenad i septembervädret, blev rödnypt om kinderna och i stan en kofta rikare. Givetvis så han jag med att rösta också.

(Friade precis Lars Ohly? I direktsändning? Vilken charmör.)

Pappa och jag fick ett par timmars kvalitetstid bland fjolårets modeller löparskor. Fina rabatter. Vi fick även med oss ett par tights hem.

RÖDGRÖN


SÅ ÄR DET

Trettiominuters långbad och en avokadomask senare kan jag inte bli mer än redo.
Karin, Linn och jag ska förtidsrösta och fördriva tid på stadsbiblioteket.
Det känns bra. Det är viktigt.
Efter det sätter vi oss säkert, med lättade hjärtan, på Galejan,
diskutera allt utom politik över våra rykande koppar med nybryggt mellanrost.

GRANNLÄNDER OCH KLAPP

Glömde jag att nämna att jag ska bli norsk på obestämd framtid?
Att jag ligger i, redan har ett par arbetsintervjuer och mailar hyresvärdar hej vilt?
Tågbiljetten bokade jag igår. 13 oktober. Det är en onsdag, sådär stabilt mitt i veckan.

Nu vet ni i alla fall det.

Sia - Clap Your Hands (Fred Falke Remix) by Fred Falke

OFF WE GO

Jag blir alltid lika förvånad över de regionala morgonnyheterna när jag kommer upp till mamma.
Begriper in att det finns något eller någon och kan hända saker utanför de östgötska slätterna.
Men - matnyttig information: idag har jag till exempel fått reda på att SL dras med stor förseningar i pendeltågstrafiken och att det är Klamydiamåndagen.

LINKÖPING - FLEMINGSBERG 12:35

Idag åkte jag med Veolia för förstförsta gången någonsin.
Ringrostiga kupéer och nedsuttna plyschsäten, decimeterbreda laminatbord och taskig luftkonditionering.
I det stora hela var det en behaglig resa (jag bortser från den extra halvtimmen och bytet i Älvsjö, efter att ha passerat både Södertälje, Flemingsberg och Huddinge. Ologiskt).
Jag var flitigt och "lånade" nätverk och skrev ett nytt dokument, suddade, skrev om, åt ett päron och var nära på att slå ihjäl en understimulerad och alldeles för nyfiken skånekvinna.

I Blame Coco //Self Machine (La Roux Remix) by welle20

THANKS A LOT

En helt vanliga konversation på jobbet:
Jag: Ja, tack.
Kund: En bägare med två kulor, tack.
Jag: Ja, tack.
Kund: En marängsuisse.
Jag: Ja, tack.
Kund: Och en blåbär.
Jag: Ja, tack. Var det bra så?
Kund: Ja, tack.
Jag: 30 kronor, tack.
(Kassan öppnas.)
Jag: Och 20 kronor tillbaka.
Kund: Tack så mycket.
Jag: Tack själv.

Timmarna är så händelserika.

SÅ SOM HIMLEN SER UT

Som att åka Vallarondellen runt, runt, runt.
"50 öre varvet", som pappa skulle ropat från framsätet.
Och jo jag tackar, pengarna rullar (saaagta) in
och jag har tak över huvudet
och jag har tagit ställning
och riksdagsvalet skrämmer mig inte längre
och jag flyttar till Oslo
och "det doftar just som asfalt gör om hösten".

RSS 2.0