Just det.

Jag har precis börjat på mitt nya jobb.

Pappa Patrik är snickaren som alltid velat bli barnkirurg. Yrkesskadad mest överallt, något han aldrig skulle erkänna för någon, och allra minst sig för själv. Han är full av idéer men rädd för att sätta dem i verket.

Det är pappa som har lärt mig att riktiga män har hår på bröstet och att allt alltid löser sig. Han har varit med i landslaget i mete och skulle för några år sedan ligga på topp 100 över världens snyggaste män. Enligt många gör han världens godaste potatisgratäng och han somnar helst framför Aktuellt. Han gråter när våra svenska idrottskvinnor tar OS-medalj och förtjänar själv ett Bragdguld för alla gånger han har och kommer att ställa upp.

Pappa är omtänksam, rättvis och pålitlig.

Familjen Andersson och vi bodde i samma trapphus på Skolgatan - som gjort för bekymmer. Jag har spionögat i ytterdörren att tacka för besparade genanta möten, röda kinder och flackande blickar.

Jonnie var aldrig förhållandetypen utan la istället allt sitt krut på att svettas och dribbla under fotbollsträningarna. Mycket riktigt så blev vi aldrig ihop, men med handen på hjärtat så var det uppenbart att han faktiskt var förtjust i mig också.

Hanna Ebba Charlotta Wessman, 167,5 cm mellan hjässa och hålfot och med samma personnummer som Evert Taube. Min syster Frida och jag bor i, vad som i våra ögon, är den finaste franska takvåningen i hela Linköping (för just de franska takvåningarna är det gott om här). Jag är förskräckligt hemmakär och skulle för allt smör i Småland aldrig komma på tanken att flytta till en storstad på heltid. Undantag Göteborg.

Jag går fortfarande och väntar på en tonårsrevolt som aldrig tycks komma. Enligt mamma blev jag vuxen i samma stund jag satte fötterna på lekis.

Under sex år har jag levt med ätstörningar. Ibland så önskar jag att jag kunde vara snällare mot mig själv, nöjd med mina prestationer.

Det finns inget som är så tråkigt som att vara rastlös. Jag har inte tillräckligt med ro i kroppen för att spendera hela dagar med mig själv (hej fröken Bitterfitta!), men ibland så blir det så ändå. Då stickar jag gärna, lyssnar på Sveriges Radio eller skriver tävlingsmotiveringar för att vinna solskensresor. Det är jag en riktigt hejare på.

Jag är alltid uppe innan tuppen och har precis fått för mig att alkohol är djävulens påfund. Jag är den bästa bilföraren i världen och får ofta för mig att jag är pedant. Mitt kontrollbehov har för stor plats i livet och jag kommer med fel och brister, precis som alla andra.