Istället så jagar jag de perfekta surdegsrecepten inne i lägenheten, somnar sen middag i soffan framför samma avsnitt ur Ally McBeal, googlar "starta eget bidrag" och längtar efter fasta rutiner. De ser ut att komma snart. Jag känner det i hela kroppen (kan missta det för träningsvärk). Redan i veckan så har jag tre arbetspass och två intervjuer. Det är alltid en början. Drämmer mig själv med stor handflata, kraft och "lycka till" i ändan och affirmerar om något annat än matos och obekväma arbetstider. Håll dina tummar för mig!