I kväll måste vara den första kvällen på hela tråksommaren som jag jobbat klart innan 20:30, ramlat innanför ytterdörren strax före tjugoett. Det fick var gott nog, då hoppet om en sevärd långfilmsromans på bästa sändningstid tydligen var alldeles för mycket begärt. Inte ens Drömkåken visar i någon kanal. Eller Macahan. Och sista halvlek av Lotta på Liseberg får inte fjärilarna att krocka i någons mage. 

 

Från och med efter i morgon ska jag inte nämna något om jobb på många handfulla månader.

 

Jag har levt väldigt självcentrerad och känt mig gråtråkig ett väldigt långt tag, varken haft nära till skratt eller lust till tal. Ett allmänt förlåt. 

 

+ The Embassy – It Pays To Belong