Jag har blivit storstadsfjolla med allt för mycket godtänk om kommunal för- och tätortstrafik. Min mun ger mig ingen sparkande hjälp till ordbajs eller kvitter. Jag spottar ut för jag får inte svälja. Tar alla ickebefintliga tillfället att hoppa högt och skrika högre när någon annan redan har kastat sig över. För länge sedan vrålat hej. Prestationsångesten står mig upp i halsen när allt innanför pannbenet känns lika överkokt som skolbespisningens sötsliskiga risgrynsluncher. Jag är nog den enda i den här staden som redan gått med långkalsonger till plugget.

 

Om en månad, när livsomställningen lagt sig och jag har besegrat hon som är jag, då, då kommer jag inte kunna göra något annat än njuta.  

 

Steg 1 mot pånyttfödelse: Tourist History + Sam's Town