SNART EN VECKA 12/9

Det är skönt att inte inse hur långt hemifrån jag är. Tiden går fort.

Hoppet om att någonsin komma överens med bibliotekets smaklöst omoderna datorer och internetmodem gav jag upp i förra veckan. Tanken jag hade att kunna låna nätverk av grannarna brast också tidigt. Numera surfar jag med egen dongel. Tacka vet jag donglar. Inga mer kvällar framför Postkodmiljonären. Pär Lernström får däremot dyka upp mer frekvent.

Solen har gassat över byn hela dagen. Dillköttet kunde inte smakat bättre på Bahnhofs uteservering. Om lunchen inte blivit så lång hade kabinbanan hunnit föra mig till toppen för ett par eftermiddagstimmar på skutan.

Jag får kli på kroppen efter varje dusch. Mögeldusch. Annars så är det bra. Åre är väldigt vackert.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0