OCH DÅ FRÅGAR VI OSS SJÄLV
Varför kan inte jag vara lika äventyrslysten som "alla andra"?
Varför blir jag lika sentimentalt uppriven så fort temamelodin till Lejonkungen studsar mellan kollektivets väggar?
Varför har jag inget tålamod?
Varför hatar jag att inte ha kontroll?
Varför finns det kärnvapen,
och varför tillåter jag inte mig själv att falla för en stad som inom loppet av ett par dagar redan gjort mig hopplöst förälskad?
Kommentarer
Postat av: mamma
Fall på du gumman! Att vara förälskad är sååå härligt. Njut i stunden och stå kvar i känslan. Jag älskar dig.
Postat av: Hanna
Jag ska. Men det kommer att ta tid.
Postat av: mamma
Låt det ta tid, det blir starkare och bättre om det går lite långsamt.
Trackback
