Sista delen ur "Välkommen till nästan hemma hos Hanna". Sovrummet på uppskattningsvis 12 kvadratmeter ligger på plan två. Här finns en snurrfotölj. Vägguret är batterilöst sen dag ett. Det är få saker som är så stressande som ljudet från tickande klockor. På hyllan står mitt klipp-och-klistra-album och ett magasin med ett omslag prydandes av Henrik Lundqvist. Henke är mitt frikort.

En mindre trave böcker, nattduksbord och öronproppar.

Och här är jag i välbekanta lakan. Klockan är strax efter 22 och jag borde verkligen, verkligen, verkligen sova. Istället så ligger jag och lyssnar på James Blunt som om det vore världens självklarast grej. Känns finfint.